jaa...nu sitter jag här i min sons rum där pappa har sin dator!
tänker på hur gott maten smakade..mm...Ganska mättande!

Tänker oxå på att snart åker pappa iväg igen till Peru..
han har varit här sen 2 maj..fyra månader..
O nu den 23 åker han iväg o då träffar man inte honom på ca ett år..eller mer!
vem vet hur lång tid det kommer att ta innan man ses igen!
Känslorna samlas som ett hög igen!
rädd att fälla ett tår o låta pappa se att man verkligen verkligen kommer att sakna honom!

visst..man har haft sina upp o ner med föräldrarna..men..Dom är ändå mina föräldrar..De gav mig livet! de gav mig en chans att vara den jag skulle vara...
Tackar dom med hela mitt hjärta för allt de gjort för mig! för att oavsett som hänt har de ändå varit där!
Visst..Pappa var ju inte så nära som mamma!
Men mamma..Mi Mamita...Hon är som ett berg!
Ett berg som man ser upp mot o den står på sin position oavsett storm som kommit så står den starkare för varje test i livet!
Men som lätt krossar om nån berör hennes små stenar !
Hennes barn! då hugger hon till direkt o kämpar mot storm o vind för att hennes små stenar ska förbli i oberörda!

Ja det finns så mkt man kan säga om sna föräldrar!
Men...I LOVE THEM!
Det går inte en dag utan att jag tackar GUD att jag har dom vid livet ännu!
har mjligheten att känna deras värme!
Höra dom skratta, se dom le, se hur deras hjärta blir fylld av glädje ..sättet dom kollar på oss..med en så kärleksfull blick o man märker själv hur deras tankar bara tar sig tillbaks i tiden då man var som liten o oförsvarlösa!

Detta förtår jag nu när jag har en son..Min baby som jag födde med all kraft o smärt..
Ser honom växa o för varje dag blir han bara större...brukar sitta  o bara kolla på honom...se hur frisk han är..hur stark han är o hur det är fullt av liv ..då kommer alla tankar tillbaks..när för första gången höll honom i miamn...när han först började gå..när han först uttalade mamma till mig!
I många stunder önskar man att dom inte växte mer o bara var små för att kunna hålla dom länge i ens famn!
aldrig släppa taget ...ingen som kan skada eller såra dom...men ...
Livet är väl inte så enkel..dom växer o som fåglar måste de ut ur boet o flygga för att sedan hitta sin egen väg o skappa själva en familj.. SOm förälder vet man vad livet ger..vad man måste gå igenom...o då önskar man att de slapp göra de..men..det är den enda vägen ..

Ahh ja..nu föll en tår...
känslomässig man blir när man tänker djup o man vet att det stämmer!
Well...man ska ta vara på dom man har i liv så länge de finns..
för morgondagens kan ånga saker ändras!


Sååå...Papito o mamita..Älskar er med hela mitt hjärta!
Jag tackar GUD för att ni finns!
Tack Gud ...
Well...
Nu räcker det,..annars kommer jag sitta o böla resten av dagen..haha =)..

See yaaa//Carolation..



A Mothers & A Fathers Love Is Not Easy To BrakeA