Anonymos Poem
Kategori: Allmänt
ingen ser hur liten han känner sig..
han är ju lillen..
Ingen ser tomheten i honom
ingen hörr när han skriker efter hjälp
Han är ju lillen..
Ingen förstår hans tankar
ingen förstår hans känslor
Ingen förstår hans ilska.
Hur ska de.. Han är ju lillen..
Han finner sig själv i ett skal
Ingen kommer in..Inget kommer ut
Han är ju..lillen..
Ilskan övertar..han skriker..
Men missuppfattas..
Hatet växer..Våldet börjar..
Såret växer...Han läker aldrig..
sakta försviner hans gnistla av hopp..
Han är ju lillen..
Han missuppfatts..han nekas... han hatas...han avskys..
Han..är ensam..
Han gråter..han skriker..Men inge hör honom..ingen tror på honom..
fast det enda han har gjort..är ropat efter hjälp..
Han..lillen..visar sig stark..men insidan äter upp honom..sakta..
världen är inte god nog..sårar sin omgivning utan att tänka på de..
dränker han sig i sina tårar..
Lillen..
Ensam är inte alltid Starkast..//ANONYM
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Berörande..
