För exakt en vecka sen bjöd vi vår far på middag..
Vi samlades hemma hos mig där både ana och ale var med,.
Vi hade pratat om just ett dilemma pappa hade ställt och som vi inte håll med om..
Vi ville prata om detta...det var viktig..
Ales Student...En av hans viktigaste och minnesvärda dagar kommer nu i juni..
Pappa bestämt hade sagt att han inte kunde vara med..
Ja så där börjar våra inre tanktar och både ale och ana och jag nöjer oss inte med det.,.
Såå vi satt o åt middag...det var som en jävla film..
Vi hade alla njutit av maten och skrattat o bara njutit. så vi kom in i ämnet om pappas resa..
Ja då frågade jag varför han skulle åka när han visste att ales student var så nära..
-jag måste åka, har viktiga ärende att göra och jag har redan pratat om detta med ale. Han vet att jag inte ska vara med, papa.
- visst har du pratat med han och oss..men det betyder inte vi håller med dig att du ska åka iväg och missa en av de viktigaste dagar i din sons liv..din Första son som tar studenten..det är ingen liten grej här,jag.
- Jag har redan pratat med ale..han vet.., pappa
-vad är det som är såå viktig än att vara med i din sons dag??,jag.
-Det är viktiga ärende..kan inte berätta,-pappa.
- vi har aldrig krävt nånting från dig under de senaste fem år du har varit i peru och nu när det enda vi ber om är att du stannar här för din sons skull kan du inte?? Jag tror säker på att du hade kunnat stanna om du velat, jag.
-Nej jag kan inte, jag har viktiga ärende att göra.
en tyst sekund dyker upp..
- kan du inte göra på något sätt fixa så du är här till ales dag, ana.
-NEJ, det går inte,pappa.
-pappa jag vill att du ska vara här, Jag ber dig att vara här på min dag, ale.
- nej, vi har redan pratat om det, pappa.
- jag vet men jag vill att du ska vara här, jag struntar i de du erbjöd mig,ale.
-Denna dag är viktig för ale, en dag du borde vara här för han!, jag.
- Jag var på din student och på anas..,papa.
-Det är absolut inte samma sak, Vi är Vi och han är Han! Det är inte samma sak, jag.
-finns de någon möjlighet att du kan flygga till just den dagn hit ?, ana.
-Nej, jag har viktiga ärende att göra, papa
-Vad är det som är viktigare än mig än din son papa, kan du säga det till mig?, ale.
-Nej jag kan itne berätta..jag har bara viktiga ärende att göra. och ni är respektlösa mot mig och min kvinna som sitter här oxå, papa-.
-Vi är inte alls respektlösa av att fråga dig varför du inte kan vara här, plus hon har rätt o veta hur vi mår då hon är en del av ditt liv nu,,jag.
-Jo ni är respektlösa,pappa.
-Nej det är vi inte, vii pratar som vuxna och under denna tid har vi inte skrikit åt dig, jag.
Detta var vår speciella samtal..Vi fick inget mer svar..
Både ana ale och jag förblev tysta... hans kvinna sa ingeting, pappa bara kollade ner och sedan tackade han för maten och ställde sig upp från bordet, vände ryggen åt oss och drog.
Det kändes overkligt...Som ett scenarium tagen från en film..
Vi förblev sitandes och bara kollade hur pappa försvan..
Jag klappade till ale på låren för att ge ett tecken att vi åtminstånde försökte och det bara gick inte,,
vi ställde oss sakta upp alla tre..plockade undan från bordet och jag bara kände hur tårarna började rinna från mina kindar...ställde mig för att diska och låsa bort känslorna som grävts sig fram till utan.. går mot pappa och kramar honom hårt...hon vägrar släppa taget av honom men kan kämpar för att släppa sig loss..sedan går hon till toan o stänger in sig en stund
ale bara ser sig omkring..kollar säkert mot pappa o bara tänker,..
Jag börjar diska...hör hur dörren stänger sig...Jag försöker ta bort alla tankar..vill inte tänka.. vill inte gråta nått..
Men plötslig känner jag ales armar omfamna mig.. Jag bara bryter och känner hur tårarna rinner.,.stoppar disken och ale håller fortfarande om mig.. och känner hur han kramar mig hårt och pussar mitt huvud..
vänder mig om och ser hans sorg i hans ögon...kramar honom så hååårt...vi bara står där o kramar om varandra hååårt...det känns så overklig och jag börjar trsöta honom..
Han sorg syns genom hans ögon..ett ögonblick som bryter mitt hjärta isär.. Jag bara kollar på honom...säger att vi gjorde det vi kunde och inget är hans fel..Vi ghorde rätt..pappa valde något annat än oss..VI kan tyvärr inte göra något mer ale..men vi är här ör dig..alla som älskar dig är här för dig och kommer vara på din dag..på din student .. Vi ska fan feeesta ihjääl oss den dagen ..en liten leende kommer från han..mina ord hjälpte lite..vi log bara mot varandra och kramades hårt..
Det blev lugnare mellan oss...Jag för första gången kände mig inte alls dåligt och ångrade ingenting och ångrar fortfarande inget av det som hände...tyvärr blev det som det blev och vi fick vårt svar..
Ett svar som var som att få en rejäl spark i baken,..
en vecka har gått och jag vet att jag gjkorde rätt..
Jag vet att vi gjorde rätt..Nu ska vi bara se framåt och bara fortsätta kämpa framåt som vi alltid gjort..
pappa föredrog att ge oss ryggen..vi tog emot smällen..men det gjorde oss bara starkare...vår band som syskon stärktes ännu mer och vii kommer alltid vara här för varandra med våra nära o kära som älskar oss och aldrig vänder ryggen för en..
Så jag älskaaaaar mina syskooon....älskar mi mamitaaaaaaaaaaaaa som alltid funnits där...Tack min familj,,.utan er är jag inte den jag är idag..
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
